Psykodynamisk terapi
Psykodynamisk terapi är ett paraplybegrepp för många olika terapimetoder, allt ifrån korta problemorienterande samtal, 4ggr till affektfokuserade och temafokuserade korttidsterapier på cirka 10 ggr till flerårig behandling. På psykodynamiskt forums hemsida finns att läsa:
"Psykodynamisk psykoterapi bygger på en teori och metod som utarbetats och förfinats under mer än ett århundrade av kliniskt verksamma psykoterapeuter och psykoanalytiker. Ett särdrag hos psykodynamisk terapi är att den är individuellt utformad utifrån den unika individ som söker behandling. Varje enskild psykodynamisk psykoterapeut använder sig också i sitt arbete av en personligt färgad utveckling av teorin och metoden som bygger på sammansmältningen av teori, yrkeserfarenheter och personlig livshistoria. Terapin är ett möte mellan terapeut och patient där fokus ligger på att söka förståelse för den unika individen snarare än att följa i förväg uppställda manualer. Den psykodynamiska terapeuten strävar efter att nå en så tillitsfull och förtroendefull kontakt med patienten att de två tillsammans kan undersöka svåra, ofta dolda, känslor och tankar hos patienten. På så sätt kan patienten få hjälp att sätta in dem i ett sammanhang som ger dem en mening, gör dem begripliga och mindre farliga.
En viktig del av boten i en psykodynamisk psykoterapi är att de problematiska livsmönster individen bär med sig synliggörs i relationen till psykoterapeuten. Genom att psykoterapeuten när detta sker hjälper patienten att bli medveten om det blir det möjligt för patienten att nå en känslomässigt grundad förståelse vilket underlättar förändring. Genom att psykoterapeuten på ett empatiskt sätt lyssnar och inte avvisar eller värderar, kan patienten få en ny känslomässig erfarenhet av att kunna bli accepterad som den han eller hon är. En sådan erfarenhet kan i sig bidra till att patienten förändras.
I arbetet med att hjälpa patienten att utforska sina känslor, behov, motiv och relationer kommer en psykodynamisk psykoterapi att delvis handla om att förstå individens livshistoria. Huvuddelen av tiden ägnas dock åt att arbeta med känslor, tankar, motiv och relationer som är aktuella i patientens liv. Ett undantag är i arbetet med personer som varit utsatta för svåra traumatiska händelser. Här kommer ofta en stor del av arbetet att ägnas åt att bearbeta minnen och känslor från dessa händelser. Detta kombineras med ett arbete kring hur traumat påverkar relationer och känslor här och nu."
Se mer på www.psykodynamisktforum.se
https://www.apa.org/pubs/journals/releases/amp-65-2-98.pdf